Dikt..
Till att jag står kvar
Du är meningen i mitt liv
Den enda meningen jag har
Du är mitt syfte
Utan dig står allt stilla
Du är min själ
Du fyller mig med känslor
Du är mitt samvete
Du får mig att tänka rätt
Du är mitt hjärta
Och det är för dig det slår.
Du kan sparka på mig
Du kan såra mig
Du kan utfrysa mig
Du kan trycka upp mig mot väggen
Du kan gör illa mig
Du kan göra vad du vill med mig
Men jag kommer alltid vara mig självvad du än säger!!!
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.
Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.
Din röst: i en gammal fruktträdgård en halvt igengrodd gång
med djupa skuggor och bjärt sol och plötslig fågelsång,
en gång av förvildat hemligt liv och sus och ensamhet --
hur äventyrligt ensam och vild är det bara jag som vet.
Och när jag vaknar om natten, då vaknar jag i den,
och jag går vilse i gröngenomskinligt skuggspel igen.
Där bor jag timmar och timmar och vet väl, att vem
du själv vill följa och vart du hör, är här mitt hem.
Din röst: jag har hört den i tjugo år, och allt vad du har sagt
har legat sjunket i mig och glömt, men laddat med makt.
Nu hör jag det ord för ord som i går, det fyller natt och dag.
Det var mina ådrors värme. Det var mitt hjärtas slag.
Vad är det för djup i oss, där allt det gångna finns?
Eller är det bara d i t t väsen, d i n röst jag minns?
Du var mitt livs fullbordan. Hur mognade den till slut?
Ett kvävt träd, ett våndans träd, slog äntligen ut.
Jag vet det, för alla säger det: din tid är kort
Jag kan inte föreställa mig, att du går bort.
Det finns ingen värld att leva i, där du inte bor.
Min tanke förnekar undret. Men hjärtat tror.
Du och jag varje dag,
Du och jag i höga krav.
Du och jag för alltid kära,
För du var min lilla stjärna.
Men nu är du borta,
Långt här ifrån.
Jag sitter här fortfarande,
med ett lock av ditt hår.
Du och jag för alltid
Tiden går
Tiden står stilla
Tiden går långsamt
Tiden går fort
Tiden märks av
Tiden märks inte av
Tiden går för långsamt
Tiden går för fort
Tiden ekar
Tiden är tyst
Tiden gör spår
Tiden är abstrakt
Tiden finns inte
Fast tiden existerar
Det var vi två,
det var vi två mot världen.
Det var vi två mot alla dom där ute,
men du svek.
Du svek mig med hela ditt hjärta,
Du övergav mig helt ensam på gatan,
bland allt folk.
Det var jag som fick börja om,
det var inte du.
Det du gjorde var att krossa ett hjärta,
ett hjärta som litade på en vän.
Det var ju vi två för alltid,
bästa vänner för evigt.
Kommer du inte ihåg det?
Men du svek du svek mig.
Du ljög om mig.
Du gick till en annan kompis,
till en som var bättre.
Du fick 3 vänner.
Jag fick 30…
Du var min vän men inte längre. Du svek mig, du svek hela min familj.
Det var vi men inte längre!
En vän är någon som alla behöver
Någon du kan anförtro dig åt, en vän att lita på i stort och smått
Vänskap är en viktig sak i varje människas liv
Behöver du tröst och hjälp, då är en vän bra att ha
Så var rädd om dina vänner, dom ”riktiga”
Vi människor behöver alla känna oss älskade och omtyckta
En vän tycker om dig och stöttar dig
Var rädd om dina vänner
Jag har något på mitt hjärta.
Som ger mig både glädje och smärta
Den glädjen som jag känner,
är för att vi är vänner
och den smärtan som jag har
är för att du svikit mig och att vi vänner var…
En vän är något alla behöver.
Något du kan anförtro dig åt, en vän att lita på i vått och torrt.
Vänskap är en viktig sak i varje människas liv.
Behöver du tröst,hjälp då är en vän bra att ha.
Så var rädd om dina vänner, dem *riktiga*
Vi människor behöver alla känna oss älskade och omtyckta.
En vän tycker om dig och stöttar dig.
Glöm inte bort din vän!
Nu har ni att läsa idag! :D nä nu ska jag ta det lite lungt såå.. ja ni får ha det så bra :)
puss o kram på er
// Agnes <3<3
